måndag 11 juni 2018

3 Stolen Cameras - en skånsk-västsaharisk kortdokumentär.

Team at BBC cafe Team at BBC cafe

 En text av filmkollektivet RåFILMs medlem Anna Klara Åhrén

2013 fick vi ett mail; Vill ni hålla en workshop med en videogrupp inifrån det ockuperade Västsahara? Ett halvår senare träffade vi några medlemmar från gruppen Equipe Media i våra lokaler i Malmö. Tillsammans med solidaritetsgruppen ”Nätverket för ett fritt Västsahara”, som tidigare stöttat Equipe Media med kameror, beslöt vi att det fanns bättre förutsättningar att arbeta i ro i Malmö, än att vi skulle åka till Västsahara, försöka träffa gruppen och bli förföljda eller deporterade av marockansk säkerhetspolis. 

För oss blev detta ett första riktigt möte med Västsahara. Det kommer knappt ut någon information, eller skrivs om vad som egentligen försiggår, i landet som Marocko lyckats skärma av från omvärlden. Equipe Medias medlemmar berättade om hur det överhuvudtaget inte går att filma öppet på gatan, och hur de utsatts för tortyr när de gripits efter att ha filmat manifestationer och polisbrutalitet. Efter deras tvåveckorsbesök påbörjade vi tillsammans arbetet med filmen ”3 Stolen Cameras”. Filmen blev färdig 2017 då vi äntligen fick möjlighet att träffas igen genom att starta ett projekt med Emmaus Björkå  (finansiering genom Svenska Institutets projektstöd Creative Force). I slutskedet av filmen vände vi oss även till filmfinansiärer som visade visst intresse, men som slutligen tackade nej med undantag för Film i Skåne. Film i Skåne gick in som samproducenter med ett litet stöd som möjliggjorde att filmen fick en ljuddesign och ljudmix som verkligen förändrade filmupplevelsen. Allt material som använts till filmen är filmat i smyg, vilket gjorde att ljudet behövde rekonstrueras eller tas från andra klipp. Tillsammans med ljuddesignern David Gülich skapades en drömsk ljudbild i det våldsamma materialet. 

Under sommaren 2017 fick vi det första beskedet från en festival att filmen var uttagen. Det var Beiruts Internationella filmfestival, och vårt mål att nå en arabisktalande publik skulle då lyckas. Redan från början av filmproduktionen beslöt vi att filmen skulle ha en berättarröst på klassisk arabiska för att kunna visas för en arabisktalande publik, och skapa mer solidaritet och kunskap i arabvärlden som är väldigt influerad av Marockos ställning och dess medieblockad av Västsahara. En kort tid därefter när vi höll en masterclass på festivalen Dokufest i Kosovo, damp nästa festival ner; DOK Leipzig, en klassisk dokumentärfilmsfestival i Tyskland. Deras krav var världspremiär men med mod skrev vi att visningen i Beirut var viktig för oss, men att de kunde få europeisk premiär. De godtog och förstod vår plan. 

Världspremiären närmade sig, och vi började få indikationer på att filmen eventuellt skulle stöta på problem i Libanon. Festivalen ville inte bjuda in Equipe Media att medverka. De var oroliga att det kunde påverka möjligheten att få filmen godkänd för visning av deras myndigheter, men att vi från RåFILM var välkomna. Vi beslöt oss för att inte åka. Tre dagar innan visningen kom beskedet att filmen inte godkänts av censurmyndigheten i Libanon. I marockansk media spreds desinformation om att filmen var producerad av algerisk underrättelsetjänst som försökt ta sig in i Libanon, men även information om hur Marocko gått tillväga för att få filmen censurerad. Det skröts till och med i marockansk press om hur den marockanske ambassadören gjort påtryckningar på 6 olika departement i Libanon, som enhälligt krävt att filmen skulle förbjudas. Responsen runt om i världen blev ett upprop från filmfestivaler med fokus på mänskliga rättigheter att upphäva censuren, samt uppmärksamhet i framförallt spansk media men även internationella nyhetsbyråer som den israeliska i24news, Euronews och RTEfter världspremiären som nu blev i Tyskland, har filmen rest runt på festivaler i Italien, Algeriet, Sverige, Österrike, Spanien, Etiopien och Peru. Men ingen av de arabisktalande ländernas filmfestivaler (med undantag av Algeriet) tog in filmen, och inte heller festivaler utanför arabvärlden som är nischade på arabisk film. Men så en dag dök BBC Arabic Festival upp i mitt flöde på Facebook. Vi anmäler filmen och den kommer med. En tid senare erbjuds vi även att sända filmen på BBCs arabiska kanal med en potentiell publik på 28 miljoner. 

I mars kom skärmdumpar och inspelningar från BBC Arabics kanal inifrån det ockuperade området i Västsahara. Filmen har nått ut och den är tillgänglig för västsaharier och flyktinglägren i Algeriet. Den sänds alltså över Marocko och Libanon där filmen censurerades och 25 andra arabisktalande länder. Vårt och framförallt Equipe Medias mål att bryta medieblockaden är gjord med råge, och vi bjöds in till BBCs festival i London och där, i England, mötte vi en publik utifrån en arabisk kontext. Själva festivalen var förlagd till BBCs högkvarter strax ovanför Oxford Street i centrala London och visningarna, invigning och TV-sänd prisceremoni gick av stapeln i BBC radio theater. Där träffade vi Equipe Medias medlem Nazha och blev välkomnade av festivalens ledare Sheeyma, som informerar oss om att chefen för BBC Arabic blivit uppkallad till den Marockanska ambassaden efter att vår film sänts på deras kanal. Vi kunde vänta oss att de skulle skicka representanter till visningen för att ifrågasätta grunden till vår film, att det ens finns ett Västsahara, vilket skett tidigare när festivalen visat filmer om Västsahara. Dagen efter visades vår film. En moderator från BBC ledde samtalet efter filmen för att säkerställa en neutral hållning under frågestunden. Moderatorn hade marockanskt ursprung men var väl informerad om hur hen skulle agera och bemöta eventuella marockanska representanter. Mycket riktigt dök de upp. Nazha svarade rakt på deras ifrågasättande av Västsahara, och räknade upp alla FN-resolutioner som bekräftar Västsaharas existens. Efter filmen kommer olika personer fram för att prata med oss bland annat en sydafrikansk författare och aktivist. En marockansk journalist kommer också fram, hon är motståndare till förtrycket av västsaharier men hade svårt att ta till sig filmen. För i Marocko är det även inom aktivistkretsar svårt att ens prata om Västsahara. Vi diskuterade vidare, och jag uppmanade henne att som marockan göra en film om ockupationen som kan bli förstådd i Marocko. Hon skakade på huvudet och sa: ”Men då kan jag inte återvända till mitt land”. I decennier har kontrollen över Västsahara byggts in i den marockanske nationalistiska självbilden, så mycket att den är omöjlig att ifrågasätta. Och som Västsaharier är detta ifrågasättande av Västsaharas existens konstant. 

På hotellet som vi bor på tillsammans med de andra filmskaparna och tillresta journalisterna från BBC Arabic märks en osäkerhet. Särskilt vid frukosten, när jag stötte på en bekant syrisk filmskapare och berättade att jag gjort "3 Stolen Cameras" och att den handlar om Västsahara tittar han ner i golvet, flackar med blicken och byter samtalsämne. En annan dag slog jag mig ner bredvid två journalister. Jag berättarde att jag varit med och gjort "3 Stolen Cameras". "- Ja, den marockanska filmen", flikade  journalisten från Libanon in. Jag förklarade att det är problematiskt att säga så, att den är Västsaharisk. Han gratulerade till att den fått sändas på BBC Arabic och att det varit kontroversiellt. Under vårt samtal sänker han rösten emellanåt och tittar sig omkring. Som journalist på BBC Arabic skulle han aldrig kunnat göra en film på det sättet om Västsahara, berättade han. När han ätit upp och Nazha dyker upp tackar han för sig och gratulerar igen att filmen kommit med på festivalen och sänts på TV. 

 Senare på dagen blev Nazha intervjuad av BBC Arabic som varje dag sände från festivalen. Intervjun var på arabiska och efter intervjun berättade Nazha att utfrågningen var väldigt konfrontativ. Nazha log och berättade att hon konsekvent använt ordet ockupation i nästan varje mening så att det inte kunde klippas bort. Vi tog en paus från festivalen och träffade en av medlemmarna i Saharawi Voice, en organisation vi samarbetar med från de västsahariska flyktinglägerna i Algeriet, och träffade en förre detta dokumentärsfilmsproducent som arbetar med organisationen Sandblast som upplyser om Västsahara i Storbritannien, och planerade framtida filmvisningar. Festivalen lider mot sitt slut och vi placerades i BBC radio theater för den TV-sända prisgalan. Vi satt tillsammans nästan längst fram och testapplåderade på instruktion. Nazha sände live på sin mobiltelefon och uppdaterade Equipe Medias följare på nätet. Vår trailer visades på skärmen och det kändes stort. En prisutdelare höll ett tal och beskrev den geografiska bredden av filmer som visas på festivalen från Syrien till Västsahara. Att Västsahara nämnndes kändes viktigt efter denna vecka där själva namnet på landet skapat tystnad och osäkerhet.

 

FAKTA:
3 Stolen Cameras
Regi och produktion: Equipe Media & RåFILM

Websida: www.3stolencameras.com

Synopsis:

Videoaktivistgruppen Equipe Medias medlemmar kämpar för att kunna behålla sina kameror. De dokumenterar den marockanska kungdömets övergrepp i Afrikas sista koloni. Inga journalister släpps in i det ockuperade landet Västsahara och de bilder som når omvärlden är det material som Equipe Media lyckas filma i smyg genom att gömma sig bakom personer eller filma från tak. De filmar fredliga manifestationer som attackeras av militärer och polis, vittnesmål och skador som västsaharier utsätts för i vardagen. Detta är en berättelse om att bryta absolut censur med unika bilder från ett område där marockanska staten lyckats att implementera en total media blockad så när som på den verksamhet som Equipe Media utgör.

 

HISTORIK VÄSTSAHARA, SAMMANFATTNING

- 1884 när några europeiska länder delade upp Afrika mellan sig under Berlinkonferensen tilldelades Spanien landet som de kallade Spanska Sahara. 

- 1965 antog FN:s generalförsamling en resolution med krav på att Spanien skulle avkolonialisera området och att folket skulle ha rätt till självbestämmande och självständighet. 

- 1973 bildas Front Polisario som genom väpnad kamp skulle befria landet från kolonialmakten Spanien. 

- 1975 gjorde Marocko och Mauritanien anspråk på området och frågan prövades vid Internationella domstolen i Haag som avfärdade deras rätt till området. Senare samma år överlät Spanien området till Mauritanien och Marocko som invaderade.

- 1976 lämnade de sista spanska trupperna området. Västsaharierna utropade en självständig stat ”Sahariska arabiska demokratiska republiken”. Polisario bekämpade Mauritanien och Marockos invasion, och i Algeriet upprättades flyktingläger för halva befolkningen som flydde från landet. Många dödades i napalmbombningar från Marocko. 

- 1979 slöts fred med Mauritanien som drog sig tillbaka från området. 

- 1981-1987 byggde Marocko en mur i Västsahara som är över 200 mil lång och övervakad av marockansk militär. 

- 1991 accepterade både Marocko och Polisario en plan för avkolonialisering och det blir eldupphör. En FN-styrka, MINURSO, placeras i området för att genomföra och bevaka en folkomröstning om självständighet för Västsahara. 

- 2018 har FN inte genomfört folkomröstningen om självständighet i Västsahara. Marocko med allierade arbetar hårt för att detta inte ska hända. 

 

 

 

 

 

Submit to FacebookSubmit to Google PlusSubmit to TwitterSubmit to LinkedIn

Film i Skåne
Elis NIlssons väg 12
271 39 Ystad

Malmökontoret
Friisgatan 19 B (OBS! endast besöksadress)

KONTAKTA OSS

FILM I SKÅNE PÅ FACEBOOK

filmiskane logo neg h180

Upp