Hoppa till huvudinnehåll
Olle Christiansen Meijer- Nominerad till Pixel Talent Award 2020

Olle Christiansen Meijer

Pixel 2020

Nominerad till Pixel Talent Award 2020

Film: Bastun
Projektidé: Farmors källare

Olle om hans filmbakgrund:
”Jag älskar svensk film. Svensk film har låg budget, dålig teknik, dåliga regissörer, dåliga manusförfattare, dåliga skådespelare och låg status. Ingen i min generation gillar svensk film. Alla hatar det. Jag är på grund av mina hobbysocialistiska föräldrar uppvuxen helt utan amerikansk film och fick i princip enbart se svensk film och TV när jag var liten. Jag älskade film och jag såg ALLT som fanns på de -tre- kanalerna vi hade. När jag efter några år upptäckte den röda REC-knappen på VHS-spelaren spelade jag in och såg om film dag ut och dag in. Till slut kunde jag memorera alla replikerna i Pip-Larsson, Badjävlar och Sällskapsresan 2 helt utan svårigheter. Detta har fått mig till att bli den filmskapare jag är på väg att bli - en som för alltid kommer att älska svensk film - speciellt när den är som bäst.”

Vi på Pixel kontaktade årets nominerade för att få lite känsla för vilka de är och hur de tänker kring att egen filmskapande och vad som inspirerar.

Vad är Pixel för dig?
– Ärligt talat har jag aldrig varit på Pixel tidigare men det verkar ju väldigt bra ändå. Att främja lokala och unga filmskapare i tider då möjligheterna för att få visa kortfilm är små tycker jag är super. Jag har också en känsla av att Pixel vågar bredda sig rätt mycket genre- och stilmässigt vilket jag som hatar enhetlighet och förutsägbarhet tycker är guld - mer sånt!

Hur känns det att ha blivit nominerad till Pixel Talent Award?
– Vad sa ni nu då alla ni som mobba mig i mellanstadiet?! Skrattar bäst som skrattar SIST!

Vill du berätta lite om ”Bastun", den färdiga film som du tävlar med både i Pixel Talent Award och i kl 4? 

Gillar du gubbar som snackar tuttar och skryter om hur många kvinnor de knullat med? Då är "Bastun" tyvärr ingenting för dig. I "Bastun" händer det som aldrig i världshistorien tidigare hänt; i "Bastun" pratar fyra äldre män om sex och sina tankar kring ämnet på ett varsamt, respektfullt och självkritiskt sätt. Välkomna till premiären för -världens- första riktiga film om män och sex.  

Lärde du dig något speciellt under processen med den filmen eller en tidigare film, som du tar med dig i ditt framtida skapande? 
Jag lärde mig att allting går. Jag hade väldigt svårt att hitta skådespelare som kunde tänka sig att ställa upp gratis samtidigt som de så klart skulle vara nakna framför kameran. Dessutom var det förvånansvärt många skådespelare som tyckte att ämnet var för "känsligt" eller "personligt". Jag tycker det säger en hel del om hur laddat detta ämne är. Skådespelare kan tänka sig att spela massmördare eller våldtäktsman på scen och film men att spela en man som pratar om sex i en bastu nej där går fan gränsen.

Som tur var fick jag dock till slut tag i fyra FANTASTISKA och erfarna skådespelare, Willy Pettersson, Björn Åkesson, Kryddan Peterson och Ingvar Andersson. Jag har haft ofantligt roligt tillsammans med dem och de har från början varit väldigt öppna med ämnet, sina egna erfarenheter och lärt mig otroligt mycket om både skådespeleri och sex. Tack älskade ni!!

Utan att spoila din egen presentation på Pixel-dagen – vad handlar din planerade filmidé ”Farmors källare" om och hur fick du inspiration till den? 
När jag var liten och sjuk från skolan blev jag ofta passad av min farmor i hennes stora hus en liten bit utanför stan. Farmor var väldigt snäll men också snurrig och glömde lätt bort saker. I hennes källare bodde dessutom min psykiskt sjuka faster. En kedjerökande sliten figur som både var läskig men samtidigt lite spännande.

I "Farmors källare" är jag utbytt mot Tora, 7 år som också är sjuk från skolan och blir passad av sin farmor. Även hon har en sjuk faster i källaren. Det är en annorlunda barnfilm som vågar ta upp något som vi vuxna helst vill skjuta åt sidan men som barn ofta har en annan syn på.

Vad lockar dig med att göra en film som riktar sig till såväl barn som vuxna?
Jag har den senaste tiden tittat en hel del på TV och film för barn med mina syskonbarn. Det är fart, spänning, glädje och komiska inslag men oftast med helt avsaknad av undertext, relaterbara situationer och ämnen eller tillfällen där barn själva får reflektera och fundera ut vad de själva tycker och tänker. Det är generellt mycket svart på vitt och enkla svar och lösningar på problem. Jag hoppas på att få liv i svensk barnfilm där både barn och vuxna kan roas och förundras över allvarliga men också kärleksfulla, spännande och ovanliga möten.

Känner du dig redo att presentera "Farmors källare" för allmänheten om ett par veckor?
Absolut, ge mig alla frågor och feedback ni har! Jag är i ett väldigt tidigt stadie och behöver all respons jag kan få.

Vad har du för förebilder inom film och hur tror du att det yttrar sig i dina egna filmer?
Jag älskar som sagt svensk film, gärna 70- och 80-tal. Jag tycker om det enkla bildspråket med dialogen och stämningen i fokus. Lågmält och lagom dramatiskt utan riktningar och tvång för vad tittaren ska känna och tycka. Lars Molin och Lars Lennart Forsberg är två regissörer som står mig nära inspirationsmässigt. Jag tycker om dem där anspråkslösa historierna om vanliga människor som i sin stund och situation blir magiskt betydelsefulla.

Vad har du för filmtips till alla filmälskare i karantän?
"Vem älskar Yngve Frej?" från 1973 med Allan Edwall, Bellan Roos m.fl. Den finns på Öppet Arkiv - hur bra som helst. "Mitt liv som hund" från 1985 av Lasse Hallström. Michael Jacksons favoritfilm, måste ändå säga någonting. Senaste Tomb Raider var också jävla bra.

Stort tack, och lycka till!!