Hoppa till huvudinnehåll
Emma Pål Bunzell Pitchar på Uppsala Kortfilmfestival

Skånska talanger på Uppsala Kortfilmsfestival

Talangutveckling
Filmproduktion

På årets upplaga av Uppsala Kortfilmsfestival så hade vi inte bara bra närvaro av filmer på duken utan också filmare på plats. Läs deras berättelser nedan:

Emma Pål Brunzell – Uppsala kortfilmspitch och visning av "Punani Steam"

Äntligen fick jag delta på en fysisk och renodlad filmfestival, där jag både visade kortfilmen ”Punani Steam” och pitchade en kommande kortfilm med arbetstiteln ”Pending Balance”. Redan en timme innan ankomst fick jag ett varmt sms från min producent Gilda. Hon berättade att hon träffat några fans till vår kortfilm ”Punani Steam” vid incheckningen och hade mötts av extrem kärlek och stora lovord.

På kvällen visades filmen på Reginateatern och publikens respons var underbar. Det kändes så tydligt då hur svältfödd jag varit på att får dela rum med en publik. Att få känna en direkt respons och höra vilka emotionella vägar de väljer i vissa avgörande scener, går nästan att jämföra med utsöndring av oxytocin.

På morgonen dagen efter var det dags för kortfilmspitchen och jag var först ut på scen. Lokalen var full av festivaldeltagare, filmskapare och finansiärer. Jag misstänker att det rentav var den programpunkten som hade störst publik under hela festivalen.  Pitchen gick fint men det uppstod en viss förvirring hos juryn under frågestunden efter. I filmen jag pitchade finns ett inslag som berör företeelsen fotporr, och juryn kunde inte för sitt liv förstå vad detta var. Jag blev så förvirrad av detta att jag tillslut var tvungen att fråga publiken om de iallafall hade koll på denna pornografiska kategori. Då möttes jag av ett rungade ”JA!” och kände mig helt plötsligt normal igen.

På lördagskvällen hade filmfestivalen anordnat en fest för att fira att festivalen fyllde 40 år. Där fick jag äntligen träffa det största fanet till ”Punani Steam” som min producent hade pratat med vid incheckningen. Vi var så glada av att få träffa varandra. Det var en helt ny upplevelse för mig att ett verk som jag stod bakom verkligen betydde något för någon annan. Helt plötsligt kändes allt värt det. Alla obetalda arbetstimmar och alla mina kreativa nervsammanbrott blev som ett minne blott.

Nu är jag hemma igen och laddar om till Stockholms filmfestival där jag ska visa ”Punani Steam” igen under sektionen 1 km film. Jag hoppas vi ses där!

- Emma Pål Brunzell

Naures Sager – Deltagare i talangdagarna och visning av "Habib & The Thief"

Bild från kortfilmen "Habib & The Thief"

Nyligen var jag på Uppsala Kortfilmfestival som en deltagare i Talangdagarna tillsammans med nio andra talanger från hela Sverige. Vi blev genast goda vänner och det var jättehärligt att få uppleva festivalen tillsammans. Vi slängdes snabbt in i ett schema med många seminarier, programpunkter och mingel. Det var några intensiva men superspännande dagar. Vi fick träffa allt möjligt branschfolk, bland annat internationella festivalprogrammerare, filmproducenter och filmkonsulenter vilket var oerhört lärorikt. Jag fick både inspiration och nya idéer på hur jag ska gå tillväga med vissa saker. Jag tyckte dock att det var för få pauser inplanerade så jag smet iväg ibland till mitt hotellrum och dansade lite för att hitta tillbaka till mig själv och mitt egna flow.

Just det, jag hade även världspremiär för min senaste kortfilm “Habib & The Thief” på festivalen, det var helt underbart att få se den på den stora duken tillsammans med en publik. Den var varmt mottagen och det var många som kom fram efteråt och berättade hur de tagit in filmen vilket kändes väldigt fint. Den andra gången som den skulle visas krockade den med visningen av min förra kortfilm “1-1” i programpunkten “Would you buy this?”. Jag var där istället och fick höra på hur tre internationella programmerare resonerade kring huruvida de skulle köpt in filmen eller ej. Alla tre sa “this works for me” och gav mig positiv feedback så jag var nöjd med the verdict. Avslutningsvis tog jag på mig en snygg outfit med blingbling och smink för att fira en lyckad festivalupplevelse på avslutningsfesten. Jag var jättesnygg faktiskt. Tack för att ni lyssnat

- Naures Sager

Pollyanna Popermâjer – Deltagare i talangdagarna

Gruppbild på deltagarna av Talangdagarana i Uppsala 2021

Att bli utvald till Uppsala Talangdagar var i sig en stor bekräftelse. Att någon har sett nånting i mig, mitt arbete som filmskapare och mina framtida planer och ambitioner. Jag kände mig hedrad i att få ett sånt fantastiskt erbjudande, och nu några dagar efter hemkomst... ja, vad ska man säga? Det har varit otroligt lärorikt, roligt och givande. Vi var ett underbart litet gäng där jag ser mycket talang, kreativitet och viktiga berättelser. Jag är precis i starten av vad jag hoppas kan bli en långvarig karriär, och det här ett nätverk jag gärna håller kontakten med. Olika åldrar och bakgrunder, och med olika ingångar i vårt filmskapande. Det har varit inspirerande att utbyta tankar och idéer. Men vi har ju inte bara varit med varandra. Vi har fått träffa så otroligt många människor från olika platser. Representanter från Svenska Filminstitutet, SVT, en mängd olika produktionsbolag, representanter från filmfestivaler världen över, regissörer, med mera. Dagarna har varit långa och fullspäckade med seminarier och samtal. På kvällarna har det funnits mingel och lite festligare sammanhang att delta i. Min hjärna har fått jobba hårt med att ta in all information och lärorika samtal, i kombination med glädjen, de nya relationerna och utbytet kreatörer emellan.

Jag bugar och bockar för den här möjligheten, och jag rekommenderar alla filmskapare där ute att söka till nästa års talangdagar. Du kommer inte ångra dig.

- Pollyanna Popermâjer

Liv Kaastrup Vesterskov – Uppsala kortfilmspitch

Liv Kaastrup Vesterskov pitchar på Uppsala Kortfilmsfestival

Jag har fått tågbiljetterna och hotellrummet från Film i Skåne och ska i gengäld skriva en text om min resa till Uppsala, detta har Ludvig skrivit till mig i ett mail.  

Just nu sitter jag så att jag kan se havet genom fönstret. Från tåget kunde jag se de svenska sjöarna. Kvällen innan lyssnade jag på berättelser från Sydsudan om hur städer, vägar och landningsbanor har försvunnit under ytan av vattenmassor. Tåget är så nära sjöspegeln att det känns som vi kör på den och som om tåget varje överblick kan lyfta och fortsätta mot molnen.

Jag kan lukta min egen svett och hoppas att kvinnan bredvid mig inte kan det. Hon pratar med sin man som tydligen är uppriven över några firmaförhandlingar i Berlin som inte har gått som han ville.

Framme i Uppsala hittar jag det eleganta gamla hotellet där jag från fönstret kan se kanalen. På badrummet finns fria flaskor uppställda i användarvänlig ordning. Shampoo, conditioner, bodywash, bodycream. Det finns två duschmunstycken där vattnet kan ta sig ut och jag tvättar håret flera gånger.

På hotellrummets TV ser jag ett par som ska köpa en plats i solen. De vill inte ha huset vid havet som programledarna visar dem, de väljer deras drömlägenhet i golfparken där de kan se deres barn vid swimmingpoolen.

Mörkret har lagt sig över Uppsalas gator. Jag tänker på morgondagen och på, att jag aldrig tidigare har pitchat en film inför en jury och publik. Vattnet från mitt hår har runnit ut på kudden och gjort den blöt.

- Liv Kaastrup Vesterskov