Hoppa till huvudinnehåll
Filmbild ur "Om konsten att flyga till Kabul". En vinna står och blickar ut över ett kargt landskap i motvind.

Att odla en filmkultur

När Film i Skåne först startade upp var det skolbio och biografer som stod i fokus. För båda delarna kunde man få bidrag från Svenska Filminstitutet, och Film i Skåne som regionalt resurscentrum för film, hade till uppgift att informera om dessa bidrag och hjälpa till med ansökningarna.

Det var också viktigt att, så långt det var möjligt, bevara biografstrukturen. Biografen skulle ses som ett av ortens eller kommunens kulturhus, ett rum för kulturupplevelser, en plats att samlas på. ”Film är bäst på bio”, var en slogan som fortfarande gäller. Efterhand kom biograferna att digitaliseras, och inte bara de, utan även andra samlingslokaler. Vi deltog i den processen med information, temadagar och utvecklingsprojekt.

De allra flesta biografer i Skåne kom att investera i digital teknik, och fick helt nya möjligheter att visa ny film, hänga med på premiärer på ”block-busters” och variera repertoaren. Ingen behövde längre kånka på tunga filmrullar upp till otillgängliga maskinrum. Istället fick man fokusera på att följa en snabb teknisk utveckling där man aldrig tillåts slappna av, utan där den nyaste tekniken hela tiden väntar bakom hörnet och gör den gamla obrukbar. Med nya investeringar som följd. Lisa Nyed, som då ledde processen från Film i Skånes sida tillsammans med Jenny Sahlström berättar nedan.

Från analoga till digitala visningar

Lisa Nyed, tidigare konsulent visning & spridning om vikten av engagemanget i ditigaliseringsprocessen.

Under åren 2003-2008 var digitaliseringen av visningsutrustning på biograf högaktuellt. Vi följde teknikutvecklingen och de olika modeller för att finansiera det kostsamma inköpet för att kunna bevara den unika mångfald av biografer som finns i Skåne – allt från större flersalongskomplex till föreningsdrivna singelbiografer. En studieresa till biograf Hvalsø utanför Roskilde i Danmark gjordes för såväl biografidkare som tjänstemän inom kultur i kommunerna och intresserade politiker. Där hade en föreningsdriven biograf tidigt investerat i digitalisering och därigenom vitaliserat både engagemang och publikbredd till biografen.

Besök på bibioteksbiografen i Lomma.
Göran Schmitz, bibliotekschef, och Jennys Sahlgren, Film i Skåne, på biblioteket i Lomma under digitaliseringsprocessen.

 

Att kunna få högaktuell publikdragande film och en större flexibilitet i programsättningen som även kunde ge utrymme för smalare filmer som inte fanns tillgänglig i så många 35mm-kopior, var ett stort plus. Jag såg också fram emot att våra biografer skulle kunna undvika situationer som den där en snabb utryckning av maskinist med bilfärd över Skåne räddade situationen, då vi inom CineSkåne skulle visa Bananas!* med regissörsbesök av Fredrik Gertten. På den aktuella biografen upptäckte de under sen eftermiddag att fel film sänts till dem från biografen före i visningskedjan och nu var laddad i projektorn – nämligen Sean Banan inuti Seanafrika…  Allt gick så klart fint vid visning och samtal, och paniken bakom kulisserna var inget publiken någonsin kände till.

"Allt gick så klart fint vid visning och samtal, och paniken bakom kulisserna var inget publiken någonsin kände till."

Film i Skånes engagemang i frågorna och att vi bildade ett bionätverk för digitaliseringsfrågor, där samtliga biografer bjöds in för att ta del av aktuell information, ömsesidigt utbyte och att tala med inbjuden expertis tror jag starkt bidrog till att Skåne som första region i Sverige hade digital visningsutrustning på varje biograf. Till dessa tillkom även digitala visningsrum i andra lokaler på orter där underlag för regelrätt biografdrift inte fanns, t ex Bibliografen på Biblioteket i Lomma. Vi kunde därigenom behålla en unik flora av biografer vi än idag har i Skåne.

Digitaliseringen gjorde också att det blev lättare att driva filmfestival. Skåne har länge varit festivaltätt med BUFF (Barn- och ungdomsfilmfestivalen i Malmö) som nationellt flaggskepp. Med tiden kom andra flaggskepp som Fantastisk Filmfestival i Lund, Nordisk Panorama i Malmö (nordisk kort- och dokumentärfilmsfestival) och Malmö Arab Film Festival (MAFF). Film i Skåne gör insatser i dessa festivaler plus en rad andra, mindre festivaler och visningsarrangemang som äger rum runtom i Skåne. Som Lilla Filmfestivalen i Båstad (i Bo Widerbergs anda) och Bionalen i Kristianstad (arrangerad av Regionmuseet i Kristianstad). Vi går också in i Doc Lounge, pionjärer när det gäller visning av dokumentärfilm i nya sammanhang. Liksom vi har stöttat många andra initiativ, både sådana som inte finns längre och sådana som fortfarande består och har hälsan.

Visningsnätverket CineSkåne

Med tiden kände vi att vi ville samla våra visnings- och arrangörskontakter i ett stort nätverk, CineSkåne, där arrangörer, festivaler, biografer, kommuner och producenter var välkomna att tillsammans med oss öka utbudet av film i Skåne. Film som inte vanligtvis kom upp på repertoaren. Film och samtal med en regissör. Film på nya ställen, i nya sammanhang, för en ny publik. Med ett demokratiskt perspektiv som riktmärke.

Genom CineSkåne har mängder av filmer mött sin publik. Under en period då CineSkåne hade fokus på visningsturnéer fick även många, såväl lokala som långväga filmskapare möjlighet att göra så. 

Lena Ek som under några år projektledde nätverksarbetet minns ett samarbete som gjordes med MAFF, Malmö Arab Film Festival 2012. "Det var flera filmer ur MAFFs program som erbjöds de skånska biograferna och visningsarrangörerna, och visningar skedde från Skurup i söder, till Osby i norr. Jag minns en kväll då jag följde den jordanske regissören Deema Amr till en visning med hennes film "A 7 Hour Difference" på Biorama i Skurup. Vi var lite nervösa, men det var en bra uppslutning i salongen. När filmen var slut och den "svenska tystnaden" släppte så blev det ett sånt där inbjudande, öppenhjärtligt och intresserat samtal mellan människor från helt olika delar av världen, olika åldrar och livserfarenheter som vi så ofta hoppas på. En sådan kväll som gör allt arbete så värt. Jag minns att Deema Amr var riktigt rörd efter och djupt tacksam att ha fått möjligheten att komma ut och möta en publik på en mindre ort, vilket så sällan är verkligheten när filmskapare reser med sin film."

Idag är Film i Skåne återigen förvaltare av detta cineastiska paraply som anordnar nätverksträffar, seminarier, presenterar filmpaket, erbjuder kompetensutveckling för alla som arbetar med och är intresserade av visningsfrågor i regionen, och försöker - där det är möjligt - samordna insatser i ett både brokigt och stimulerande sammanhang. 

Regissören Deema Amr utanför Biorama i Skurup 2012
Deema Amr utanför Biorama i Skurup.
Deema Amr får en tackgåva av Eva Bergstrand på Biorama i Skurup
Deema Amr och Eva Bergstrand på Biorama i Skurup.

 

Grunden har alltid varit konsulentarbetet, det vill säga information och rådgivning (”hjälp till självhjälp”) och strategiskt arbete gentemot kommuner, arrangörer och visningsaktörer. Under åren som gått har Film i Skåne bland annat arrangerat visningsdagar för skolbio, Pixel Skånes filmfestival för unga filmare, samverkat med övriga filmfestivaler, BUFF på turné, kartläggningar av kommunernas filmresurser, spridning av filmer, galapremiärer på skånska samproduktioner, Film under skånsk himmel (utomhusbio), nätverk för digitala biografer, film inom besöksnäringen, regional strategi för infrastruktur digital visning, pilotprojekt inom digital visning tillsammans med flera kommuner, studieresor till Hvalsø, Hamburg, Norrköping, Glasriket i Småland, Amsterdam och London-Bristol, KLIRR och förstudie kring CineSkånes framtid 2018 och framåt. 

En filmduk i gröngräset i Häglinge.
"Film under skånsk himmel" satte en filmduk i gröngräset i Häglinge.
En ung kvinna tittar i VR-glasögon
"Prova på VR" på Pixel Skånes Filmfestival 2018 

 

Anna-Karin Dahiln utanför EYE i Amsterdam.
Anna-Karin Dahiln utanför EYE i Amsterdam, under CineSkånes inspirationsresa.
Tre kvinnor firar på premiären av "jag är min egen Dolly Parton" i Malmö.
Galapremiären av Jessica Nettelbladts "Jag är min egen Dolly Parton" i Malmö. Foto: Jessica Nettelbladt

 

Vi ser med mycket nöje och förväntan fram emot att få fortsätta att stärka vårt filmkulturella nätverk i regionen, tillsammans med såväl gamla som nya vänner. 

 


Huvudbild: Ur "Om konsten att flyga till Kabul" av Simone Aaberg Kærn och Magnus Bejmar.

 

Sidan uppdaterad 07 Jan 2021, kl 17:03