En filmkommision för södra Sverige

Vi hade en fin filmindustri under uppbyggnad med många spännande filmskapare och filmbolag. Det fanns verkligen ett stort intresse av att filma internationella produktioner i regionen men tyvärr så har frågan om produktionsrabatter skuggat våra möjligheter att ta emot alla de projekt som önskade komma. Under åren har vi fått förfrågningar och även beviljat location scouting till internationella storproduktioner som Guldkompassen, James Bond och Narnia. Location scouting är en central del i arbetet och jag kan inte nog poängtera min uppskattning av våra skånska location scouter. De gör ett fantastiskt arbete. 

Det har varit 13 fina och omväxlande år och jag har verkligen njutit av mitt arbete. Den absolut bästa känslan har uppkommit de gånger när alla skånska filmarbetare är ute i arbete. Då rullar allt på som det ska. Frustrationen har genomgående kretsat kring avsaknaden av produktionsrabatter – något som i princip alla andra länder kan använda sig av i sin marknadsföring. 

Cannes, en nod för de internationella kontakterna

Den första festivalen som jag deltog i var Cannes filmfestival i maj 2007. Från flygplatsen i Nice så tog jag bussen till centrala Cannes och jag glömmer aldrig hur vilsen och förvirrad jag kände mig. Jag vandrade runt bland de olika paviljongerna, försökte lära känna andra kommissionärer och producenter från hela världen. En av de första tankarna som slog mig under vistelsen i Cannes var vikten av att ha en egen plattform i Cannes. Med hjälp av mina svenska kollegor från Swedish Lapland, Stockholm och Film i Väst så invigde vi 2010 den svenska paviljongen i Cannes. Vi fick dessutom mycket god hjälp och finansiering från Visit Sweden, Svenska Institutet och Svenska Ambassaden i Paris. Vi skulle ha firat 10 års jubileum i Cannes i år men det får bli ett hejdundrande 11 års jubileum istället.

Skåne som internationell inspelningsplats

Under de här åren har det landat en del internationella projekt här hos oss. Jag minns speciellt de första större internationella projekten i Skåne 2008: den turkiska filmen Günesi Gördüm (I Saw the Sun) som även blev den första långfilmen med scener inspelade på Öresundsbron. Filmen blev sedan Turkiets bidrag till en Oscar. Även den franska filmen Le Père de Mes Enfants (Father of My Children) av regissören Mia Hansen-Løve spelades in i Skåne det året. Den belönades året därpå till juryns specialpris i sektionen Un Certain Regard i Cannes. 

En oförglömlig del av mitt arbete har kretsat kring den indiska filmindustrin. Under 2011–2012 så bodde och arbetade jag i Indien. Då anställd av både Film i Skåne och Svenska Institutet var mitt uppdrag att skapa relationer och samarbeten mellan den svenska och den indiska filmindustrin. Tack vare detta arbete och samarbetet med Mirza Askari på Connecting Bollyywood så lyckades vi attrahera fem indiska filmproduktioner till Skåne och ett av mina viktigaste mål var uppfyllda. Jag hade lovat Film i Skåne att jag skulle få Bollywood att dansa i skånska rapsfält. Mission completed. 

Andra oförglömliga tillfällen är när vi bidrog till Sir Alan Parkers besök i Malmö 2014 och den enorma mediacirkus som uppstod när ett amerikanskt fimbolag ställde in sin inspelning i Malmö 2013 p.g.a. stadens antisemitiska rykte. Jag hade min telefon avstängd i en hel vecka. 

En helnordisk kommission med rötter i Santa Fé

AFCI arrangerar varje år en konferens för sina medlemmar och under hösten 2007 deltog jag på min första Cineposium i Santa Fé i New Mexico. Där genomgick jag mina första utbildningsdagar i AFCI University som än idag är den enda utbildningen i världen för filmkommissionärer. Efter fyra år av spridda utbildningsdagar blev jag sedan certifierad som en av de fem första i Europa någonsin. Jag blev tilldelad 2007 års Dancy Jones Award – ett stipendium som delas ut varje år till en nybliven filmkommissionär någonstans i världen. Stipendiet innebar ett gratis deltagande i kommande Cineposium 2008 som arrangerades i Wellington på Nya Zeeland.

På Nya Zeeland träffade jag för första gången många av mina nordiska filmkommissionskollegor och när vi återkom hem därifrån så grundade vi Scandinavian Locations, ett nätverk med kollegor från Norge, Finland och Danmark. 

När Island, Grönland, Åland och Färöarna efter 9 år sedan valde att bli medlemmar så firade vi ett 10-års jubileum och ett namnbyte i Berlin 2019. Då föddes Nordic Film Commissions.

Nordic Noir

De mest betydelsefulla produktionen under min tid måste ändå vara brittiska Wallander samt de fyra säsongerna av Bron. Med de serierna så hamnade Skåne verkligen på den internationella TV kartan och hela världen visste plötsligt var Skåne ligger. När jag under den tiden deltog som föreläsare på en konferens om filmturism i London så blev jag av en taxichaufför nekad att betala taxin eftersom jag hade arbetat med The Bridge. I Indien så uppstod ett ökat intresse för Skåne när de såg Kenneth Branaghs Kurt Wallander smyga omkring på stränder, i pittoreska stadsmiljöer samt i knallgula rapsfält. 

Till följd av Wallander och serierna Borgen, the Killing och Bron, myntades i Storbritannien uttrycket ”slow TV” som innebär att luta sig tillbaka, titta på nordiska serier och följa med handlingen på textremsorna. Aldrig hade utländska, textade serier lockat så många tittare i Storbritannien och USA. Och aldrig har jag fått så många telefonsamtal från hela världen som under de åren. Alla undrade: “Vad är receptet!?”

Kommissionärsarbetets många sidor

Mitt arbete har breddats under åren och förutom att delta i marknadsföringsaktiviteter på marknader som Cannes, Berlin, Los Angeles, London och Mumbai så har jag även deltagit i paneler, intervjuer samt hållit presentationer på en mängd platser runt om i världen. Det har handlat om allt från kommissionsarbete till filmturism och hållbar filminspelning. Skåne har deltagit i stora EU projekt både inom filmturism och grönt filmskapande.