Talangdagar på Fårö - Reseberättelse
Efter en intensiv vår tog jag emot nyheten att delta i Talangdagarna, ett program
känt lika mycket för sitt varierande och givande innehåll som för sin intensitet, med en stor förväntan samt liten oro att återvända till Malmö utbränd. Och ja, Talangdagarna var intensivt och fullspäckat— från att bo med 4 andra filmare i liten stuga till ett kompakt program med lite till noll utrymme för egentid. Trots detta var dagarna på Fårö oerhört produktiva, inspirerande och magiska, förstärkta av Fårös förtrollande natur.
Några grejer från veckan har fastnat hos mig. Talangdagarna bestod av totalt 25 filmskapare från hela landet med olika uttryck och praktik. En av aktiviteterna var att dela med oss av våra filmprojekt och arbetsprocesser till varandra. Det utvecklades snabbt till en varm och stöttande aktivitet, tack vare respekten, empatin och vänligheten som delades bland oss filmare som deltog i programmet. Ett kärt kamratskap som sträckte sig bortom de formella delarna av programmet. Det var helt enkelt en god och varm stämning bland oss deltagare hela veckan, ett kamratskap som jag är säker kommer att bestå i framtiden.
Alla inbjudna gäster vi träffade under veckan var otroligt generösa med sina processer, svar och tid. Många påminde oss på olika sätt om vikten att lita sin vision, sig själv samt kollektiva processer. Och kanske var det opretentiösa rådet från Asghar Farhadi om att lyssna på hjärtat, det som fastnade lite extra hos mig. Det är så enkelt och relaterbart. Liksom Audrey Diwans handfasta råd om hur man inte ska skriva en sex scen till hennes uppriktiga förvåning att ingen hade fuskat på det årliga Bergmanquizet som ägde rum på ett mingel. Och till det frågade hon, ”Har ni inte smartphones i det här landet?”
Bergmans anda var minsann märkbar under veckan, inte bara för att vi var där under just Bergmanveckan. Vi fick möjlighet att besöka hans hus och biografer. Hans ängsliga anteckningar på bord, väggar och dörrar samt stora intresse för film (all typ av film) och litteratur gav mig en annan (kanske mer intim?) bild av honom. Dock var det fågeln som nyfiket och envist vakade över oss under utvärderingen av veckan vid raukarna, det mest övertygande tecknet på Bergman.
Jag kom inte hem utbränd – dock övermättad av intryck och social energi, likväl av inspiration och motivation för mina pågående projekt. Tack Fårö, mina kära filmskaparkollegor, alla som har utvecklat och lett programmet, Film i Skåne, och sist men inte minst, tack Bergman för dina filmer och ditt arv. Vi ses snart igen Fårö.
/Jonelle Twum
